Lyckliga augustihästar

Sensommaren är här med vackra, varma dagar, åska och regn. Vädret är lynnigt, men hästarna  är nöjda och lyckliga. I den stora hagen kan de leva hästliv, galoppera och busa med varandra. På kvällarna vandrar de ner mot skogen, betar och dricker vatten i bäcken. På morgonen vandrar de upp till hagöppningen. Där finner de skugga vid vindskydden. Inte undra på att de är arbetsvilliga och glada när man kommer till hagen. När vi ropar på dem kommer de genast och radar upp sig längs strömtråden. Alla hoppas på att få följa med ut.

Det är tur att Pärla har kunnat gå på bete hela sommaren i år. Efter fångkänningen förra året fick hon leva på torrhö och gå i en liten, tråkig hage. Men efter att ha diskuterat saken med veterinären bestämde vi oss för att låta henne beta i år.  Lyckligtvis har hon inte visat några som helst tecken på fång. Jag gissar att det beror på tre saker: ett mindre kraftigt bete, mer motion och- Mikrobalans.

Mikrobalansen har vi gett till alla våra hästar hela sommaren efter att veterinären tipsat oss om att det hjälper fångbenägna hästar att smälta det gröna. Nu har Mikrobalans  blivit så populär att den tråkigt nog är slutsåld överallt. Pärla fick den sista dosen idag, så nu väntar vi otåligt på att en ny leverans ska nå butikerna. Förhoppningsvis kommer den redan imorgon!

Gotland, hästarnas ö

Vi har gått i flera kilometer nu. Det är myrmark och vattnet går stundtals högt upp på våra stövlar. Det klafsar och lera stänker ända upp på byxorna. Då och då stannar vi upp och lyssnar. Först är det bara tystnad. Sedan hör vi något som knakar i skogen. Det måste vara ett stort djur för ljuden tilltar. Vi smyger fram mellan träden. Och plötsligt står de där- de vilda russen på Gotland.

Vi befinner oss på Lojsta hed i slutet av juli. Det är jag, min man och vår dotter, Rebecka. Vi har sökt russen i ett par timmars tid, utan resultat. Vi har följt hovspår i den fuktiga leran och vi har hittat färska spår av spillning, men inga hästar. Naturen är svindlande vacker. Vi befinner oss i ett naturreservat och även för den som inte är hästintresserad är detta en upplevelse. Här kan man njuta av säregna blommor och vackra fjärilar. Ett tips är dock att ta med stövlar. I år är marken dessutom särskilt blöt efter allt regn.

Rebecka på väg in i naturreservatet

Så står de äntligen framför oss. Det är en liten grupp, bestående av åtta hästar. Tre av dem är föl. Det är fölen som är mest nyfikna. Ett av dem får syn på Rebecka och går fram emot henne. Rebecka sträcker försiktigt fram handen. Fölet tvekar en stund, men sedan nosar det försiktigt på henne. Det är ett magiskt ögonblick. Fölets mor står en bit ifrån och betraktar scenariot. Hon verkar inte bekymra sig över vår närvaro, men hon kommer inte heller fram till oss. I guideböckerna kan vi senare läsa att russen kan vara skygga. Vi har i alla fall tur och får chansen att klappa några av dem innan de vänder om och strövar djupare in skogen.

För den som vill vara säker på att få se russen kan det annars vara ett tips att komma den sista måndagen i juli- det är nämligen dagen för de årliga russpremieringarna. Redan klockan sex på morgonen samlas man vid ingången till russparken för att sedan driva ihop russen inför premieringen. I slutet av dagen släpps sedan russen fria igen. Säkerligen en mäktig syn!

Magisk möte!

Russen är den främsta anledningen till vår gotlandsresa, men det visar sig snart att Gotland har blivit ett riktigt hästcentrum, där man kan uppleva många spännande äventyr. Här finns många möjligheter till turridning- med diverse olika hästraser, men också spektakulära shower för den som väljer att inte sitta upp till häst själv. Vi tillhör de som stannar kvar på marken på semestern. Det beror främst på att vi bara har några få dagar på Gotland och vill utnyttja dessa till det vi inte kan göra hemma, men också på att min man helst umgås med hästar från marken. Vi vill kunna vara tillsammans hela familjen under semestern- rider gör jag och min dotter så mycket ändå när vi är hemma.

Tornerspelen i Visby är välbesökta.

Ett av Gotlands mest populära evenemang är Medeltidsveckan. Det märks inte minst på stugpriserna under denna åtråvärda vecka i augusti. Men vi har tur. Även under juli utspelas några tornerspel, och vi prickar in ett av dem. Inte långt från ringmuren har man byggt upp några läktare på en stor gräsmatta. Utanför serveras helstekt vildsvin, men också annan mat och dryck. Här finns även medeltidsinspirerade kläder och smycken att köpa för den som är intresserad. Under den heta julisolen drabbar sedan riddarna samman. Det är tempo, show och skönhet när de mäktiga hästarna dundrar förbi. Vi sitter längst fram och kommer verkligen nära händelsernas centrum. Det dundrar i marken när hästarna rusar förbi med löddriga halsar och skummande munnar. Detta är något som passar de flesta- hästintresserade eller ej.

Ytterligare en härlig show hinner vi se innan vi lämnar denna hästarnas ö- Western Riders Club Gotlands årliga show i Vänge. Detta är en fantastisk uppvisning i kommunikation med hästen, action och skönhet. Särskilt roligt är det att se hur alla typer av hästar kan användas till genren. Här finns inte bara de typiska westernraserna, utan också PRE, Nordsvensk, Welsh Mountain och Russ. Många av de övningar som westernryttarna ägnar sig åt passar dessutom alla ryttare, oavsett disciplin. Det är ju alltid bra med en lydig häst som litar på sin ryttare. Vill man att hästen ska kliva över en presenning, gå över en bro eller stanna medan man öppnar en grind måste det finnas ett förtroende i botten. Och bara en trygg häst drar en stock i ett rep fram till lägerelden! Stämningen är på topp och en kunnig speaker förklarar allt som sker på arenan.

Detta är roping, ett uppskattat inslag i showen.

Westernhästen är lydig och vändbar.

Efter en inledande presentation av westernridning förr och nu blir det ranchtrail, en bana med hinder, så som grindar och broar. Efter detta är det dags för roping, en fartfylld gren där ryttaren ska rida ikapp en låtsaskalv och fånga denna med lassot. Därefter blir det Reining, en gren som bland annat bjuder på de för westernridningen så karakteristiska snabba stoppen (slidingstop). Därefter fortsätter showen med bland annat western riding, cutting och barrel race innan den avslutas med en spektakulär tävling på miniskidor efter häst, kanske det inslag som drar flest applåder och glada tillrop från publiken.

Det är inte lätt att åka skidor efter häst.

Högsta betyg utdelas tveklöst av alla i familjen. Även här finns en massa saker att spana in för den shoppingsugne; westernsadlar, bältesspännen, cowboyhattar och diverse annat. Lyckligtvis har vi lämnat pengarna hemma i stugan, annars hade vi kanske handlat upp augusti månads matpengar!

När vi lämnar Gotland känns det lite vemodigt, men mest bra ändå. Borta bra, men hemma häst! Nu ska vi hem och snickra träbroar och träna på att plocka saker från backen i full galopp med våra lansar i sann riddarstil! Sedan rider vi ett barrelrace kring våra hemsnickrade oljefat medan solen sakta sjunker bakom trädtopparna i de norrländska skogarna!

Busiga russkompisar

Pärlas öga är lyckligtvis bra igen. Lite ögontvätt och ett nytt flugpannband så gick alla symptom på ögoninflammation över. Här är hon och Rebecka på en uteritt med en stallkompis och hennes russ. Det är så roligt att se hur lika de små ponnyerna är. De är säkert släkt. Ibland kan man nästan tro att de snackat ihop sig i hagen om vad de ska göra på uteritten. Man kan med lite fantasi lätt tänka sig hur det skulle kunna låta: ”I dag, när vi kommer på den lilla vägen ner mot vattnet, drar vi iväg upp på ängen och käkar lite gräs. Det är roligare än att jobba!”

Ögontrassel och tvätt

Ett flugtäcke, en flugluva, fem grimmor, sju flugpannband… and counting… Nu har Pärla tappat sitt pannband igen. Med det fuktiga och varma vädret har det kommit allt fler otäcka insekter. Bromsar stora som Kolibrier surrar kring hästarna. En natt utan pannband och Pärla har drabbats av ögoninflammation. Förra veckan var det Silver som drabbades, men med hjälp av ett nytt pannband försvann alla symptom på några timmar. Måste ha varit en “lightversion” av ögoninflammation! Hoppas det går lika bra för Pärla.

Vi har tvättdag i stallet. Sadlar och träns tvättas med sadelsåpa och det luktar gott och fräscht. Det har varit regnigt och sadelgjordarna är leriga efter uteritter i plaskiga pölar. Alla vojlockar har redan varit hem i två omgångar för tvätt. De går åt snabbt på sommaren då hästarna blir svettiga i värmen. Nu ligger de nytvättade i stallet. Det är alltid roligt när prylarna är snygga och nyputsade. Sedan blir de väldigt fort skitiga igen- så det blir mycket av det roliga!

När vi ändå håller på tar vi en omgång på Pärlas svans. Den blir också snabbt smutsig. Lyckligtvis är Pärla tålmodig när det gäller tvätt och pyssel. Hon tycker om att bli ompysslad och står snällt när hon får svansen sköljd, hovarna penslade med hovolja- och guldglitter i manen. Hon är otroligt snygg när vi släpper henne i hagen. Hon spatserar nöjt iväg till den dammigaste platsen i hagen. Där vältrar hon sig vällustigt tills hon är mer grå än brun. Sedan blir hon uppvaktad av hagens uppmärksamma kavaljerer. Fast det har de inte mycket för. Pärla skriker åt dem och slår bakut. Då lommar de iväg och ställer sig runt vindskyddet.

I vindskyddet får bara Silver stå, för det har hon bestämt. De andra får nöja sig med att stå utanför med huvudena innanför. På så sätt får de också skugga. Det ser ganska roligt ut. Egentligen är det ju inte synd om de andra hästarna eftersom skyddet i sig ger skugga, men man kan ändå tycka att Silver skulle kunna dela med sig. Den enda som släpps in är bästa kompisen, ett halvblodssto. Men det är bara ibland.

Blöt uteritt

Idag red vi med en tjej i stallet som visade oss lite nya ridvägar. Supermysigt. Det var så varmt när vi red iväg att vi knappt trodde att vi skulle orka rida över huvud taget. Men efter en stund började stora, och då menar jag GIGANTISKA, regndroppar ösa ner över oss. Vi blev dyngsura och kallt var det! Det var tre blöta och mycket frusna ryttare som kom tillbaka en stund senare. Rebecka bytte till min munkjacka som låg kvar i bilen, men jag fick gå runt och se ut som om jag hade duschat med kläderna på. Måste komma ihåg att ta med ombyte hädanefter. På väderleksrapporten var det inget snack om regn inte!

Hovslagaren var här idag. Hästarna uppförde sig exemplariskt, vilket är roligt. Belle, som har lite känsliga hovar, går med skor fram. De andra går barfota om sommaren, vilket de uppskattar. Förra veckan gick det en flisa ur Belles ena hov. Den spretade rakt ut, så jag blev tvungen att leka hovslagare och knipsa av den (och slipa hoven) med verktyg som jag fick låna på gården. Det blev riktigt snyggt! Skönt också att höra av hovslagaren att det inte var någon fara med hoven. Hovis har också lyckats “ta in” en framhov som var lite utåtriktad när vi köpte Belle. Hon ser jättefin ut nu- och av det ömfotade som märktes vid köpet, syns nu ingenting alls. När vi är ute på grusvägarna går hon som om det vore ridhusunderlag!

Det är alltid lite extra pyssel med hästarna när de går på bete. Bland annat blir det en del sår. Jag vet inte vad hästbusarna gör, men jag antar att det både är lek och kiv- och en del buskage- som är boven i dramat. Pärla har fått en skada på ett bakben, men det läker väldigt fort. Sprayade med “blåspray” som lägger sig som en hinna över såret. Den är superbra eftersom den skyddar mot flugorna. Annars är det ju lite knepigt att “plåstra om” hästar.

Surtant!

Pärla brunstar. På Silver brukar inte sådant märkas särskilt väl, men Pärla kan bli lite av en surtant. Idag har hon ingen lust att ta till höger i korsningen vid stallet och gå mot skogen. Hon har lust att ta till vänster och gå tillbaka till hagen. Rebecka surnar till, men märker ganska snart att det bästa sättet är att helt enkelt kliva av och leda Pärla in på rätt väg.  Sedan sitter hon upp igen och allt är frid och fröjd. Efter en stund tycker Pärla att det vore passande att ge sig iväg ut på en nyplöjd åker. Rebecka får stopp på henne i tid, men sedan står de där. Rebecka hoppar av igen och leder Pärla tillbaka till stigen. Hon muttrar något om hästen som inte vill gå åt rätt håll. Sedan sitter hon upp igen och färden kan fortsätta. Trots den motiga inledningen blir det en härlig uteritt utan fler tjurigheter från Pärlas sida. Vi skrittar i en skog som fullkomligt exploderat av grönska de senaste dagarna- och tar en galopp på en mjuk skogsstig. Det märks att både Pärla och Silver tycker att det är mysigt. Vi möter några bilar på vägen tillbaka och vi häpnar över den hänsyn bilisterna tar. Där vi hade hästarna uppstallade tidigare körde de flesta i 90 knyck. På 50- väg. Attityden verkar vara att en häst ska vara trafiksäker innan man ger sig ut i trafiken. Men ingen tänker på att en häst är ett djur och att ett djur kan reagera på ett sätt hundra gånger- och på ett annat den hundraförsta gången. (Jag har länge förespråkat några rader om hur djur fungerar i körkortsboken!) Men idag krypkör bilisterna förbi, eller stannar och stänger av motorn. Sådant är vi inte bortskämda med.

Midsommar

Första lovveckan!

Måndag. Första riktiga sommarlovsdagen. Vi rider ut i skogen och både vi och hästarna njuter. Fast Silver tycker nog att Pärla har oförskämt bra kondition. Pärla är verkligen vältränad och tycker att det är hääärligt att galoppera på mjuka skogsvägar. Silver och jag tar det lite lugnare. Vi utforskar också en del stigar i området, men de flesta verkar leda till hus, sommarstugor, eller tält! Vi behöver en guide som kan visa oss lite fina ridvägar. När vi kommer tillbaka till stallet träffar vi Marie som bor i närheten. Hon lovar genast och utan omsvep att ta med oss ut någon dag och visa några bra ridvägar. Toppen!

Tisdag. Pärla har kommit in i flocken. Silver har accepterat henne och de går faktiskt sida vid sida. Pärla verkar förstå att det är här hon hör hemma nu. Hon verkar lugn och nöjd, både med flocken och med att komma ut och jobba. Hon kommer direkt i hagen när hon ser oss, vilket alltid är roligt! Belle och Pärla fungerar inte lika bra ihop. De piper elakt åt varandra och Belle stryker öronen tätt mot huvudet när hon ser Pärla.  Annars är Belle jättesnäll och lätt att jobba med. Här intill är det Emelie som sitter på henne. Belle verkar tycka att det är både roligt och spännande.

Onsdag. Skrittur till forsen. Vi äter medhavd matsäck och hästarna får också lunch ute. Det är hisnade vackert där vi valt att stanna. Det ser ut som om till och med hästarna njuter av utsikten. En av hästarna har skitit och jag bestämmer mig för att ta undan skiten. Det ser trevligare ut när nästa besökare ska äta sin matsäck. Jag skyfflar skit för fullt med hjälp av ett plastlock när det händer.  Silver är lite klumpig och lyckas välta mig (!) I skiten. I det ögonblicket dyker Silvers uppfödare upp i skogen. Perfect timing! Man vill ju gärna ge ett samlat intryck när man nu inte setts på flera år. Ha koll på situationen, liksom. Uppfödaren är glad, men Silver är ganska kallsinnig. Fast egentligen är jag glad för det- det hade varit extremt trist om Silver hade velat följa med sin uppfödare hem!

Torsdag. Regnet hänger i luften. Det har inte varit särskilt varmt väder denna vecka, men det passar perfekt som ridväder. Till och med kusarna verkar blåsa bort, vilket hästarna tycker är skönt. Belle har kastat av sig både ett sprillans nytt flugtäcke och en flugluva (och Silver har tappat två nya grimmor), så det verkar bli en dyr sommar. Vi har sökt i hagen men det verkar hopplöst att hitta igen prylarna. Kanske har hästarna grävt ner alltihop? Belle verkade ändå inte särskilt förtjust i flugtäcket. Fast det ryktas att det bor rävar i hagen och att desssa brukar dra ner allt de hittar i hagen i sina lyor för att leka med grejerna. Typiskt! I morgon kommer två “gamla” medryttare och hälsar på Pärla. Den ena tjejen red henne förra sommaren (tills Pärla fick fång) och den andra året innan. Numer har de egna hästar, men jag tror att Pärla har en särskild plats i deras hjärtan. Hon brukar ha den effekten på människor.

Hemma igen!

Äntligen kommer Pärla hem! Vi har gått och längtat länge, men mest under helgen. Sommarlovet började ju i fredags och redan då kändes det extra tomt utan Pärla. Vi pysslade med de andra hästarna, putsade på Pärlas prylar och väntade, och väntade och väntade… På ridskolan hade man bett att få låna Pärla över helgen till ett miniläger och vi lät henne stanna. Nu kände jag mig mer tveksam till det beslutet. Men så äntligen är söndagen här. Regnet öser ner när Pärla kommer. Jag klättrar in i transporten och kryper under bommen. Pärla är hur cool som helst. Hon har ingenting emot att åka transport. Jag kopplar loss henne och backar ut henne ur transporten. Rebecka står ute i regnet och väntar. Pärla trippar ut i regnet, ser sig omkring, hälsar snabbt på Rebecka- och kastar sig över en tuva gräs. Jag drar i grimskaftet och hon följer med utan större protester. Vårt lilla matvrak! Sedan är det dags för premiärturen. Pärla och Rebecka är lika glada. Jag tar inte ut min häst utan går bredvid. Regnet öser verkligen ner och håret hänger snart i våta stripor ner i ansiktet på mig.

- Ska vi gå hem?

- Nä, aldrig.

Pärla och Rebecka verkar vara helt överens. Det blir en längre tur än vad jag hade tänkt mig. Till slut är vi i alla fall tillbaka vid stallet. Vi sadlar av och leder Pärla till hagen. Hon springer glatt in och möts genast av min häst, Silver. Silver nyper henne hårt. De som känner varandra sedan tidigare. Nu verkar Silver bara vara jättesur över att Pärla är tillbaka. Pärla blir vallad runt i hagen.  Runt, runt. Stackarn. Till slut blir vi tvungna att lämna dem. Hästarna löser det på sitt eget vis. Silver kommer att ge sig när hon visat Pärla vem som bestämmer.

Nytt projekt

Våren är här, jag är klar med min utbildning och min härliga Silver är inriden. Hon tar mig på underbara skogsturer och jag känner verkligen att detta är MIN häst. Hon har varit värd allt jobb som det varit med hennes rädslor och idéer. Nu kan man knappast se någon likhet med den häst som vägrade gå ifrån gårdsplanen, som inte vågade gå i skogen och som ramlade omkull av rädsla då hon hörde en hund skälla. Hon promenerar till och med förbi traktorer, fyrhjulingar och mopeder, hon som inte klarade av att gå trettio meter från en bil som hade motorn på!

Jag har anledning att misstänka att jag gillar att påbörja projekt, för så snart ett är avslutat skaffar jag ett nytt. Det nya projektet heter Belle och är en fantastisk arabkorsning. Hon har sammetslen mule, blank päls och stora, själfulla ögon. Försiktigt sänker hon sitt huvud mot Rebecka, för att sedan stå alldeles stilla och bara andas. Min dotter är överlycklig. Och det är jag med. Belle är lätt att älska.

Belle