En ridskoleponny

Hösten kommer sakta smygande. Pärla är frisk, men ett nytt problem har dykt upp. Jag ska studera dubbla kurser på universitetet under året. (Som om det inte räckte med heltid!) Hur ska vi hinna med Pärla? Vi har en unghäst också som kommer att ta mycket tid. Vi funderar mycket hemma. Så en dag ser jag en annons där en ridskola söker ponnyer inför vintern. Jag ringer upp och pratar med dem och det visar sig att de är intresserade av Pärla. Efter några dagar dyker de upp och tittar på henne. De blir såklart förtjusta och vi bestämmer att de ska ta henne på prov. Det är bra både för dem och för Pärla. Men vi behåller henne tills det är en vecka kvar tills hon ska sättas igång i arbete. Det känns både bra och dåligt. Det är sorgligt att behöva lämna bort Pärla. Samtidigt vet vi att hon inte är någon ”åka- runt- lite- på- när- man- har- lust-ponny”. Hon är en ponny som behöver arbeta mycket för att må bra. Om vi inte kommer att ha tid med det är det bättre att någon annan gör det under en tid. Och vi får ha henne alla lov i alla fall. De tre veckor Pärla står kvar hos oss passar vi på att pyssla extra mycket med henne. Sedan kommer fredagen då hon ska åka. Vi har packat alla hennes saker. Sadeln och tränset hänger vid stalldörren. Vi har sagt farväl och haft en liten avskedsfest för henne. Transporten backar in på stallplanen. Vi skriver avtal och packar in grejorna. Sedan leder jag in Pärla i transporten. Hon följer snällt med, precis som hon brukar. Upp med luckan och sedan bär det iväg. Vi står kvar på stallplanen och ser transporten krypa uppför backen. Den gungar till lite när Pärla parerar där inne. Sedan  försvinner den i kurvan. Följande söndag ska vi åka och hälsa på henne. Ridskolehästarna har ledigt på söndagarna och det kommer att bli vår speciella dag med Pärla. Det blir några veckor av väntan medan Pärla får börja jobba som ridskolehäst. Vi vet ju inte hur det kommer att fungera. Kanske vill hon inte alls? Men det går bra. Ridskolan vill behålla henne under hela ridskoleåret. Däremot protesterar Pärla mot att stå i spilta- det har hon aldrig gjort förut- så hon blir flyttad till en box. Där verkar hon trivas utmärkt. Hon får en egen liten hage till att börja med. Där står hon och petar på med sina höstrån när vi hälsar på henne. Hon står i sin hage tills det är dags att komma in och få eftermiddagshö. Sedan får hon och hennes ”kollegor” vila en stund  innan det är dags för den första lektionen. Hon verkar lugn och harmonisk när vi hälsar på henne. Och det är ingen fara- hon har inte glömt oss!