Blöt uteritt

Idag red vi med en tjej i stallet som visade oss lite nya ridvägar. Supermysigt. Det var så varmt när vi red iväg att vi knappt trodde att vi skulle orka rida över huvud taget. Men efter en stund började stora, och då menar jag GIGANTISKA, regndroppar ösa ner över oss. Vi blev dyngsura och kallt var det! Det var tre blöta och mycket frusna ryttare som kom tillbaka en stund senare. Rebecka bytte till min munkjacka som låg kvar i bilen, men jag fick gå runt och se ut som om jag hade duschat med kläderna på. Måste komma ihåg att ta med ombyte hädanefter. På väderleksrapporten var det inget snack om regn inte!

Hovslagaren var här idag. Hästarna uppförde sig exemplariskt, vilket är roligt. Belle, som har lite känsliga hovar, går med skor fram. De andra går barfota om sommaren, vilket de uppskattar. Förra veckan gick det en flisa ur Belles ena hov. Den spretade rakt ut, så jag blev tvungen att leka hovslagare och knipsa av den (och slipa hoven) med verktyg som jag fick låna på gården. Det blev riktigt snyggt! Skönt också att höra av hovslagaren att det inte var någon fara med hoven. Hovis har också lyckats “ta in” en framhov som var lite utåtriktad när vi köpte Belle. Hon ser jättefin ut nu- och av det ömfotade som märktes vid köpet, syns nu ingenting alls. När vi är ute på grusvägarna går hon som om det vore ridhusunderlag!

Det är alltid lite extra pyssel med hästarna när de går på bete. Bland annat blir det en del sår. Jag vet inte vad hästbusarna gör, men jag antar att det både är lek och kiv- och en del buskage- som är boven i dramat. Pärla har fått en skada på ett bakben, men det läker väldigt fort. Sprayade med “blåspray” som lägger sig som en hinna över såret. Den är superbra eftersom den skyddar mot flugorna. Annars är det ju lite knepigt att “plåstra om” hästar.

Surtant!

Pärla brunstar. På Silver brukar inte sådant märkas särskilt väl, men Pärla kan bli lite av en surtant. Idag har hon ingen lust att ta till höger i korsningen vid stallet och gå mot skogen. Hon har lust att ta till vänster och gå tillbaka till hagen. Rebecka surnar till, men märker ganska snart att det bästa sättet är att helt enkelt kliva av och leda Pärla in på rätt väg.  Sedan sitter hon upp igen och allt är frid och fröjd. Efter en stund tycker Pärla att det vore passande att ge sig iväg ut på en nyplöjd åker. Rebecka får stopp på henne i tid, men sedan står de där. Rebecka hoppar av igen och leder Pärla tillbaka till stigen. Hon muttrar något om hästen som inte vill gå åt rätt håll. Sedan sitter hon upp igen och färden kan fortsätta. Trots den motiga inledningen blir det en härlig uteritt utan fler tjurigheter från Pärlas sida. Vi skrittar i en skog som fullkomligt exploderat av grönska de senaste dagarna- och tar en galopp på en mjuk skogsstig. Det märks att både Pärla och Silver tycker att det är mysigt. Vi möter några bilar på vägen tillbaka och vi häpnar över den hänsyn bilisterna tar. Där vi hade hästarna uppstallade tidigare körde de flesta i 90 knyck. På 50- väg. Attityden verkar vara att en häst ska vara trafiksäker innan man ger sig ut i trafiken. Men ingen tänker på att en häst är ett djur och att ett djur kan reagera på ett sätt hundra gånger- och på ett annat den hundraförsta gången. (Jag har länge förespråkat några rader om hur djur fungerar i körkortsboken!) Men idag krypkör bilisterna förbi, eller stannar och stänger av motorn. Sådant är vi inte bortskämda med.

Midsommar

Första lovveckan!

Måndag. Första riktiga sommarlovsdagen. Vi rider ut i skogen och både vi och hästarna njuter. Fast Silver tycker nog att Pärla har oförskämt bra kondition. Pärla är verkligen vältränad och tycker att det är hääärligt att galoppera på mjuka skogsvägar. Silver och jag tar det lite lugnare. Vi utforskar också en del stigar i området, men de flesta verkar leda till hus, sommarstugor, eller tält! Vi behöver en guide som kan visa oss lite fina ridvägar. När vi kommer tillbaka till stallet träffar vi Marie som bor i närheten. Hon lovar genast och utan omsvep att ta med oss ut någon dag och visa några bra ridvägar. Toppen!

Tisdag. Pärla har kommit in i flocken. Silver har accepterat henne och de går faktiskt sida vid sida. Pärla verkar förstå att det är här hon hör hemma nu. Hon verkar lugn och nöjd, både med flocken och med att komma ut och jobba. Hon kommer direkt i hagen när hon ser oss, vilket alltid är roligt! Belle och Pärla fungerar inte lika bra ihop. De piper elakt åt varandra och Belle stryker öronen tätt mot huvudet när hon ser Pärla.  Annars är Belle jättesnäll och lätt att jobba med. Här intill är det Emelie som sitter på henne. Belle verkar tycka att det är både roligt och spännande.

Onsdag. Skrittur till forsen. Vi äter medhavd matsäck och hästarna får också lunch ute. Det är hisnade vackert där vi valt att stanna. Det ser ut som om till och med hästarna njuter av utsikten. En av hästarna har skitit och jag bestämmer mig för att ta undan skiten. Det ser trevligare ut när nästa besökare ska äta sin matsäck. Jag skyfflar skit för fullt med hjälp av ett plastlock när det händer.  Silver är lite klumpig och lyckas välta mig (!) I skiten. I det ögonblicket dyker Silvers uppfödare upp i skogen. Perfect timing! Man vill ju gärna ge ett samlat intryck när man nu inte setts på flera år. Ha koll på situationen, liksom. Uppfödaren är glad, men Silver är ganska kallsinnig. Fast egentligen är jag glad för det- det hade varit extremt trist om Silver hade velat följa med sin uppfödare hem!

Torsdag. Regnet hänger i luften. Det har inte varit särskilt varmt väder denna vecka, men det passar perfekt som ridväder. Till och med kusarna verkar blåsa bort, vilket hästarna tycker är skönt. Belle har kastat av sig både ett sprillans nytt flugtäcke och en flugluva (och Silver har tappat två nya grimmor), så det verkar bli en dyr sommar. Vi har sökt i hagen men det verkar hopplöst att hitta igen prylarna. Kanske har hästarna grävt ner alltihop? Belle verkade ändå inte särskilt förtjust i flugtäcket. Fast det ryktas att det bor rävar i hagen och att desssa brukar dra ner allt de hittar i hagen i sina lyor för att leka med grejerna. Typiskt! I morgon kommer två “gamla” medryttare och hälsar på Pärla. Den ena tjejen red henne förra sommaren (tills Pärla fick fång) och den andra året innan. Numer har de egna hästar, men jag tror att Pärla har en särskild plats i deras hjärtan. Hon brukar ha den effekten på människor.

Hemma igen!

Äntligen kommer Pärla hem! Vi har gått och längtat länge, men mest under helgen. Sommarlovet började ju i fredags och redan då kändes det extra tomt utan Pärla. Vi pysslade med de andra hästarna, putsade på Pärlas prylar och väntade, och väntade och väntade… På ridskolan hade man bett att få låna Pärla över helgen till ett miniläger och vi lät henne stanna. Nu kände jag mig mer tveksam till det beslutet. Men så äntligen är söndagen här. Regnet öser ner när Pärla kommer. Jag klättrar in i transporten och kryper under bommen. Pärla är hur cool som helst. Hon har ingenting emot att åka transport. Jag kopplar loss henne och backar ut henne ur transporten. Rebecka står ute i regnet och väntar. Pärla trippar ut i regnet, ser sig omkring, hälsar snabbt på Rebecka- och kastar sig över en tuva gräs. Jag drar i grimskaftet och hon följer med utan större protester. Vårt lilla matvrak! Sedan är det dags för premiärturen. Pärla och Rebecka är lika glada. Jag tar inte ut min häst utan går bredvid. Regnet öser verkligen ner och håret hänger snart i våta stripor ner i ansiktet på mig.

- Ska vi gå hem?

- Nä, aldrig.

Pärla och Rebecka verkar vara helt överens. Det blir en längre tur än vad jag hade tänkt mig. Till slut är vi i alla fall tillbaka vid stallet. Vi sadlar av och leder Pärla till hagen. Hon springer glatt in och möts genast av min häst, Silver. Silver nyper henne hårt. De som känner varandra sedan tidigare. Nu verkar Silver bara vara jättesur över att Pärla är tillbaka. Pärla blir vallad runt i hagen.  Runt, runt. Stackarn. Till slut blir vi tvungna att lämna dem. Hästarna löser det på sitt eget vis. Silver kommer att ge sig när hon visat Pärla vem som bestämmer.