Äntligen kommer Pärla hem! Vi har gått och längtat länge, men mest under helgen. Sommarlovet började ju i fredags och redan då kändes det extra tomt utan Pärla. Vi pysslade med de andra hästarna, putsade på Pärlas prylar och väntade, och väntade och väntade… På ridskolan hade man bett att få låna Pärla över helgen till ett miniläger och vi lät henne stanna. Nu kände jag mig mer tveksam till det beslutet. Men så äntligen är söndagen här. Regnet öser ner när Pärla kommer. Jag klättrar in i transporten och kryper under bommen. Pärla är hur cool som helst. Hon har ingenting emot att åka transport. Jag kopplar loss henne och backar ut henne ur transporten. Rebecka står ute i regnet och väntar. Pärla trippar ut i regnet, ser sig omkring, hälsar snabbt på Rebecka- och kastar sig över en tuva gräs. Jag drar i grimskaftet och hon följer med utan större protester. Vårt lilla matvrak! Sedan är det dags för premiärturen. Pärla och Rebecka är lika glada. Jag tar inte ut min häst utan går bredvid. Regnet öser verkligen ner och håret hänger snart i våta stripor ner i ansiktet på mig.
- Ska vi gå hem?
- Nä, aldrig.
Pärla och Rebecka verkar vara helt överens. Det blir en längre tur än vad jag hade tänkt mig. Till slut är vi i alla fall tillbaka vid stallet. Vi sadlar av och leder Pärla till hagen. Hon springer glatt in och möts genast av min häst, Silver. Silver nyper henne hårt. De som känner varandra sedan tidigare. Nu verkar Silver bara vara jättesur över att Pärla är tillbaka. Pärla blir vallad runt i hagen. Runt, runt. Stackarn. Till slut blir vi tvungna att lämna dem. Hästarna löser det på sitt eget vis. Silver kommer att ge sig när hon visat Pärla vem som bestämmer.
Senaste kommentarer