Surtant!

Pärla brunstar. På Silver brukar inte sådant märkas särskilt väl, men Pärla kan bli lite av en surtant. Idag har hon ingen lust att ta till höger i korsningen vid stallet och gå mot skogen. Hon har lust att ta till vänster och gå tillbaka till hagen. Rebecka surnar till, men märker ganska snart att det bästa sättet är att helt enkelt kliva av och leda Pärla in på rätt väg.  Sedan sitter hon upp igen och allt är frid och fröjd. Efter en stund tycker Pärla att det vore passande att ge sig iväg ut på en nyplöjd åker. Rebecka får stopp på henne i tid, men sedan står de där. Rebecka hoppar av igen och leder Pärla tillbaka till stigen. Hon muttrar något om hästen som inte vill gå åt rätt håll. Sedan sitter hon upp igen och färden kan fortsätta. Trots den motiga inledningen blir det en härlig uteritt utan fler tjurigheter från Pärlas sida. Vi skrittar i en skog som fullkomligt exploderat av grönska de senaste dagarna- och tar en galopp på en mjuk skogsstig. Det märks att både Pärla och Silver tycker att det är mysigt. Vi möter några bilar på vägen tillbaka och vi häpnar över den hänsyn bilisterna tar. Där vi hade hästarna uppstallade tidigare körde de flesta i 90 knyck. På 50- väg. Attityden verkar vara att en häst ska vara trafiksäker innan man ger sig ut i trafiken. Men ingen tänker på att en häst är ett djur och att ett djur kan reagera på ett sätt hundra gånger- och på ett annat den hundraförsta gången. (Jag har länge förespråkat några rader om hur djur fungerar i körkortsboken!) Men idag krypkör bilisterna förbi, eller stannar och stänger av motorn. Sådant är vi inte bortskämda med.